Dagarna blir till veckor, veckorna blir till månader, månader blir till år och så småningom, förr eller senare, kommer nog en ångestfylld tanke eller flera smygande. Vad är nästa steg? Det kan förvisso finnas en rad mer eller mindre allvarliga frågor just runt detta dilemma, men för enkelhetens sak kan vi försöka fokusera frågeställningen till just dilemmat kring vad som faktiskt är nästa steg.
Det kan handla om karriär, privatliv, fritidssysselsättningar, sport, resmål eller egentligen vad som helst. Nästa steg kan vara minst sagt överväldigande. Poängen är dock att i bakhuvudet finns en lust till en strävan framåt, det är i alla fall antaget, en strävan mot någonting som man inte har eller inte har erfarit, men som man egentligen skulle vilja och som antagligen ligger i framtiden, eller inte. Sannolikheten är med andra ord oviss. Antagligen kan antyda ödets nyckfullhet, maktlöshet och att det bara är att vänta och se. Av den anledningen är det dags att försöka minimera eller helt sonika eliminera antaganden och och slumpartade händelser och försöka bli motiverad till tankar på vad man vill och hur man skall lyckas nå dit, så att man hela tiden ligger ett steg före sin egna framtid.
Det kan måhända låta högst motsägelsefullt och förvirrande, men i grund och botten är givetvis framtiden högst förvirrande, oviss och oförutsägbar, så visst borde det gå reducera potentiella överraskande händelser och reaktioner vad gäller framtiden. Jag har börjat utveckla tankar runt The Elimination of Randomness och The Elimination of (Future) Unpredicability, men efter ett tags funderande och skrivande blir jag vanligtvis ganska förvirrad. Helt klart är dock att det krävs energi och motivation för att på ett mer praktiskt plan komma fram till en framtidsplan som verkligen känns rätt och som man vill följa för att komma vidare på den så kallade färden.
Har på sista tiden spenderat ovanligt mycket tid med yngre personer, som i många fall är i vägskälssituationer. De flesta kallar det Pressure. I grund och botten handlar det dock om beslut, men de flesta har inte funderat igenom vad som är drivkrafterna i tillvaron och det hela blir då skrämmande och, inte minst, ångestframkallande. Pär Lagerkvist kommer till New York. Det kan vara en rad olika anledningar. Här är några vanliga exempel. Flickvännen vill gifta sig, den biologiska klockan tickar, flickvännen eller frun vill flytta till förorten och köpa hus, karriären känns fel och går inte i rätt riktning, önskan om en sportbil känns fjärran, drömmen om att bo utomlands verkar inte förverkligas, det mesta känns slentrianmässigt och saker och ting verkar inte helt gå enligt planerna. Troligtvis finns där inga planer. Däri ligger problemet troligen. Om de mot förmodan finns, är planerna är diffusa, dåligt formulerade, och troligtvis inte kommunicerade. Lever du i din egna isolerade värld?
Vet du vad du vill, medan omvärlden inte ha minsta aning? Det handlar om mer än perception. Det handlar egentligen om ärlig öppen kommunikation, men för att vara helt klar över det som skall kommuniceras, måste du först finna motivationen att finslipa det som du vill kommunicera. Motivera dig till att skriva en lista på vad som motivera dig.
I grund och botten söker vi efter passionen, då det är just passionen som kommer göra dig framgångsrik, lycklig och kroniskt motiverad, men motivationen och passionen måste inledningsvis artikuleras, sedan dokumenteras och slutligen kommuniceras…ADK…så enkelt, men så svårt.
Kanske är det få förunnat, men att så att säga vara steget före framtiden, är nog trots allt möjligt. Allting är möjligt; ingenting är omöjligt. This is America. Det kräver dock en hel del arbete, men ta fram pennan och börjar fundera igenom vilka beslut och framför allt aktioner som krävs för att kunna få skutan på rätt köl och på rätt kurs. Själv vet jag egentligen inte om jag är tillräckligt motiverad just nu, men jag kommer likafullt tvinga mig till en high-level lista under helgen. Måste skrivas, kommer skrivas. Min tidigare chef, som för övrigt tjänade tolv miljoner dollar på år, vilket bör ge honom mer trovärdighet, brukade alltid säga att en strategi inte skall vara mer än ”7 bullets”, så jag anammar hans tänkande.
Måste finna motivationen att ta tag i dessa tankar och sedan prioritera dem. Sedan sätta deadlines. Listan kan nu börja ta form. Karriär känns rätt och då handla det om vägval. Att våga tänka på alternativ. Action step nummer ett är helt enkelt en uppdaterad resume och därefter distribution till relevanta personer för feedback. Kategorin Hem faller sedan på plats och jag inser att jag behöver fixa ett par saker och skriver raskt ner detta. Borde vara ganska enkelt, men av någon anledning har jag inte gjort någoting åt det här på ett bra tag. Motivation, fokusering. Eller som jag föredra, ADK…Privatliv. Jo, men det kan bli lite känsligt att skriva om detta, så jag låter det helt enkelt bara vara ett stort P och sedan skriver jag ett par väldefinerade stolpar, som kan komma att förändra mycket i mitt liv om de förverkligas. Blir plötsligt smått överväldigad, men återvänder till en slags bubbla av motivation. Mer motivation, mer struktur, mer actionable detaljer.
Mina kategorier börjar ta form. De kan givetvis vara högst varierande beroende på vem som skriver dem. Sverige står plötsligt som en kategori. “Fallet Sverige”, som det i princip handlar om för många utlandssvenskar. Vad skall man ta sig till med Sverige? Skriver hastigt att jag skall åka dit under sommaren och går vidare. Sub bullets blir Köp Plopp, Köp Lypsyl, Ät Kålpudding. Inte vidare starkt, men går vidare och känner mig plötsligt lättad över att jag faktiskt kommer åka till Sverige under sommaren. Känner mig faktiskt lite gladare….markerar detta i min ADK dokumentation. Sverigetankar verkar göra mig glad. Noterat. Lite Pavlovs hundar analys som hastigt och lustigt kopplas till “Fallet Sverige”. Funderar på att försöka spela in en film baserad på pilsnerfilmen Pensionat Paradiset från 1937 med Thor Modéen. En ny version i dagens miljö, men som skulle kunna vara ett projekt som kanske skulle kännas rätt. Kreativiteten börjar komma nu. Arbetar vidare på listan och kommer nu börja ta konkreta steg inför förverkligandet av dessa 7 viktiga och livsavgörande så kallade action items. Det har tagit mig månader att finna motivationen att överhuvudtaget bli motiverad att arbeta på detta. Det känns plötsligt som om jag är på väg, på väg mot nya oanade höjder, positiv, motiverad, och att jag är så pass snabb att inte ens framtiden hinner med. Jag verkar helt enkelt redan ligga ett steg före min egna framtid…imponerande…